Trebarnsmamma

Sedan jag blev mamma funderar man mycket och reflekterar över massor med saker. Jag tyckte det börja redan i graviditeten men det handlar mycket om hur man är som mamma och hur andra mammor är och behandlar sina barn. Någon mer som känner igen sig? Jag menar inte dömande alltså men man tänker på saker helt annorlunda och det är mycket som förändras. Man tänker mycket på hur det var när man var barn själv t.ex hur man vill/inte vill att ens barn ska bli behandlat/uppleva. Och det behöver ju absolut inte handla om att du hade en dålig uppväxt i sig utan bara mycket om att så vill jag inte att barn ska ha det, eller så ska inte mitt barn uppleva det eller det va kul det är något jag vill föra vidare till mina barn. Och jag har länge levt efter behandla andra som du själv vill bli behandlad och det gäller även mitt barn. Jag vill att han ska ha respekt för människor och behandla dem bra. Jag sitter inte här och menar att jag är världens bästa mamma för det är jag inte och jag har mycket kvar att lära. Men jag menar bara att jag hatar när barn blir illa behandlade och åtsido sätta, för det är trots allt vi föräldrar som valt att ge dem ett liv och då ska vi se till att dem får ett bra liv och en bra uppväxt och att dem kommer först och att man lyssnar och hör till deras behov och viljor och inte bara kör över dem. Det finns lixom inte att man går först nu för oavsett vad kommer barnen alltid gå före ens egna behov. Jag skulle aldrig sätta mig själv eller mina behov före min son och jag skulle göra allt för honom. 💖💖