Trebarnsmamma

Mitt allra största problem här i livet är ondskan själv (svartsjukan) och det är ju såklart inte någon annan som är det utan jag. Det är så fruktansvärt och det tär på både mig och folk i min omgivning. Men jag lovar er att det är så fruktansvärt svårt att förklara för någon annan som inte är. Som inte vet alla tankar och frågor som man har. Ibland är dem sjuka ibland finns dem inte där. Att vara svartsjuk är inget man väljer (för tro mig det är ingen som hade valt det) , det är inget man vill vara och det är något hemskt. Och det finns många anledningar till att man är det och det är svårt att bearbeta över en natt, när det har funnits där ett helt liv. Det kan bero på personlig osäkerhet, känslomässig otrygghet, låg självkänsla, bristande självtillit eller förtroende för andra människor! Det kan vara mycket hur du blev behandlad som barn, om du vart med om oönskade separationer, eller blivit sviken och lämnad som barn, blivit åsidosatt, och du är rädd för att det ska ske igen som vuxen, svartsjuka är rädslan att förlora någon man älskar och om du är svartsjuk krävs det mer än 1 person och fixa det, du vill bli bekräftad och du vill veta att din omgivning älskar dej, man behöver andras kärlek för att vara stark! Du kanske till och med väntar dej att du en dag vaknar upp och den du älskar har lämnat dej, det är hemskt att ha sådana tankar och veta att du är ett sådan monster som konstant söker kärlek och uppmärksamhet. om du inte blir kärleksfullt uppfostrad under din uppväxt är det stor risk att du blir känslomässigt otrygg som vuxen, du har svårt att se att någon faktiskt kan älska dej, men du kan behöva någon i vuxen ålder att vara beroende av för att bekräfta. Det kan vara jätte svårt när någon kommer för nära in på när du aldrig haft det så förut, barn som inte har någon vuxen att knyta an till kan få så svårt att reglera sina känslor som vuxen, det kan vara ett beteende där man inte kan visa sina känslor, så som ilska, ånger, eller uttrycker sina behov, man gör sig känslomässigt beronde av andra, stänger av, släpper inte in någon för nära in på, visar inte svaghet eller sårbarhet eller så blir det tvärtom, du blir överdrivet oberoende av andra, har ett stort bekräftelse behov som knappt går att mätta och en sviktande tilltro till din egna förmåga. Och svartsjukan, osäkerheten och bekräftelsebehovet kompenseras sedan under livet med prestationer, prestationsångest, kontrollbehov, perfektionism, spruckna relationer, trasiga känsloliv och urholkad självkänsla! Det kan även vara så att svartsjuka kommer av att man i vuxen ålder blivit känslomässiga otrygga i en eller flera förhållande, lynnigt temprament, humörväxlingar, starkt kontrollbehov, missbruk eller andra psykiska påfrestningar beteende hos närstående kan urholka känslotrygghet och bryta ner en sakta men säkert. Det behöver absolut inte handla om att du inte liknar på din partner. Och de sår som känslomässig otrygghet, svartsjuka och psykiska besvär orsakat i själen tar tid, kraft, mod och kunskap att läka. Precis som ett husbygge behöver ha en ordentlig och stark grund att stå på för att tåla väder och vind och annat slitage behöver du också ha en stark grund inom dig för att kunna hantera motgångar och framgångar livet för med sig. Och du får ofta tankar att du inte duger och räcker till.. Personlig osäkerhet är en viktig källa till svartsjuka. Jag tror att svartsjuka även lindras genom att vara ärliga och öppna mot varann, jag tror inte det handlar om att du inte litar på din partner, för hur mycket man än litar på sin partner kan man vara svartsjuk. och då tror jag att öppenhet har en stor del, att dela med sig av allt, inte för kontrollbehovets skull utan för att visa att man försöker hjälpa och underlätta. att inte vara hemlighetsfull och låta varandra ta del av saker, Jag menar inte att man ska fläscha hela sitt liv eller berätta varenda sekund vad man gör, jag menar bara att om man har en mobil/dator låt då din partner titta på den utan att bli sur eller vresig, låt din partner ta del av det som finns där på för att visa att du faktiskt inte döljer något för Varandra. Eller får du sms eller det ringer visa det för din partner eller låt din partner kanske t.o.m svara ibland eller kolla dina sms, radera inte sms för att din partner inte ska se dem utan berätta då att idag skickade jag ett sms till den. Låta den svartsjukan partner vara delaktig. Men jaa vad vet jag, jag vet bara av egen erfarenhet att det varit mycket lugnare för mej om det varit så, en stor trygghet och skönhetskänsla att se att min partner förstår lite vad jag går igenom och att dem kan vara förstående. för det finns inget värre att vara rädd för att ens kolla åt ens partner telefon/dator eller fråga vem det var utan att ens partner bli arg, utan att du som partner kan underlätta så mycket för en person som är svartsjuk, för jag tror att det hjälper många att bli av med svartsjukan för då visar partner att det inte finns något att vara svartsjuk för att det faktiskt inte är någon han/hon döljer för en, för svartsjuka är en stor känsla som är svår att komma över, att bli av med. Och med mycket hjälp och stöd å tror jag man kan klara det även fast jag inte gjort det än och inte är där på långa vägar så är jag iallafall en bit på vägen och hoppas att en dag kunna nå dit.
Jobbigt inlägg, men så värt det! Hoppas ni läser och tar till er! För det är svårt och jobbigt just nu och du kan mista dem som står dej närmast pga svartsjuka och tro mej det vill du inte för en sån sak. Det är en sak jag kämpar för varje dag, att få ha min käraste kvar och att bli av med detta hemska tänkande och känslor.. Det finns inget värre än att dag in och dag ut gå och vara svartsjuk. Och jag ger min pojkvän allt för att han står ut med mej och mina utbrott, och att han ändå ställer upp och finns där. Livet är en kamp som jag ska klara oavsett alla djupa dalar.!! Det är svårt för någon som inte är svartsjuk att förstå.

God natt 💕